Ärliga människor känner också till att andra människor kan ljuga, och oärliga människor känner till att det finns ärliga människor. Att hederliga människor skulle vara mer naiva än andra är en ganska elak fördom.

Din utgångspunkt håller jag med om däremot håller jag inte med om resten av ditt resonemang. Min bild är snarare den att vi i normalfallet (detta gäller bara vid vissa sjukdomar naturligtvis) ligger i ett nolläge på en kontinuerlig skala av symtom. Vi kan förskjutas ifrån detta nolläge både av objektiva stimuli och av förväntningseffekter. Dock kan en förväntningseffekt motverka ett tillstånd framtvingat av ett objektivt stimuli och vice versa.

Bland exemplen finns astma, illamående och smärta. Astmabesvär kan provoceras fram med placeboinhalationer och framprovocerade astmatiska besvär kan kuperas med placeboinhalationer. Ett objektivt smärtstimuli (t.ex. elchocker mot huden) kan lindras genom att applicera en placebokräm som sägs vara smärtlindrande. Ett intressant följdfynd där är att klassisk konditionering med minskat smärtstimuli (utan patientens vetskap) vid applikationplatsen ytterligare förstärker den smärtlindrande placeboeffekten. Det finns också ett antal fallrapporter, de kändaste från Stewart Wolf, på att illamående kan kuperas med kräkmedel om patienten tror att han får en tablett mot illamående och att kräkning kan induceras av tabletter mot illamående.

Min poäng är att effekten av stimuli som, administrerade utan information, hade utlöst ett beteende t.ex. metakolin -> bronkospasm, elchocker mot huden -> smärta och ipecac -> kräkning kan moduleras, ibland helt reverseras, av att patientens förväntan på dess effekt förändras.

Betyder det att dessa sjukdomar har en psykologisk komponent? Jag tror det och därför så är ditt resonemang korrekt i princip. Dock blir då den högst relevanta följdfrågan huruvida vi kan påverka detta på något bättre sätt än genom den placeboeffekt som en behandling som patienten hyser förtroende/förhoppning till skapar?

Jag är tyvärr inte heller psykolog och vet inte vilka resultat de har på att t.ex. prata en patient ur en astmaattack (eller lära en patient att tänka sig ur en astmaattack) eller att tänka bort smärtan vid elchocker men min spontana gissning är att det är processer som är relativt svåra att påverka med medvetet tänkande. För övrigt har jag hört (ingen källa) att det finns studier på att sårskador uppfattas som mindre smärtsamma om man ser på dem genom en omvänd kikare, alltså förminskat. Om det stämmer är det ett oerhört intressant fynd som tyder på att hjärnans behov av kongruens i sin verklighetsuppfattning är extremt stort.

Edit: Vill också bara nämna att studier finns på att Naloxon kan blockera placebo-inducerad smärtlindring.

Min utgångspunkt är att det finns ingenting i vatten som kan verka läkande, hur skulle det gå till? För att någonting rimligtvis ska kunna ha någon påverkan annat än på psyket måste ju detta agens reagera med någonting. Därför blir min slutsats att om vatten faktiskt lindrar symptomen så var sjukdomens etiologi psykosomatisk.

Det finns naturligtvis mycket som är dålig vetenskap. Här redovisas ett exempel:

http://smperle.blogspot.com/2010/12/self-importance-of-being-ernst.html

Jag läser din kommentar som att du anser att placebo enbart kan bota inbillade sjukdomar, stämmer det? Det är inte min uppfattning. Min uppfattning om placebo är att förväntningseffekter kan bota även somatiska sjukdomar. Det finns en mängd studier som påvisar att placeboeffekten påverkar objektivt mätbara parametrar och inte bara patientens subjektiva upplevelser. Dock är det onekligen så att det är i de subjektiva sjukdomarnas land som placeboeffekten är mest uppenbar. Det kan vara så att jag misstolkar ditt inlägg, om så är fallet upplys mig.

Vidare så tolkar jag din huvudsakliga invändning vara densamma som det signaturen pax gav uttryck för på VoF:s forum.

Är det inte just dessa patienter som behöver komma till psykiatrin istället? Om man istället behandlar med placebo så bekräftar man ju bara för patienten att det är somatiska besvär. Det måste väl ändå vara en björntjänst?

Jag anser att den invändningen är stark och jag har inget bra svar på det. Det enda jag kan anföra är möjligen någon form av nyttoperspektiv/kostnadseffektivitet samt naturligtvis de eventuella positiva mervärdena i att ha en välfungerande instans som snabbt utvärderar, studerar och kritiskt granskar alternativmedicinska metoder. Jag skrev lite mer om det i min kommentar ”28 augusti 2011 at 03:25″ men som sagt så anser jag invändningen vara giltig och jag har inget starkt vägande skäl att anföra mot det.

23 augusti, 2011 at 07:40
”De dubbel-bind randomiserade studier som finns visar att homeopati är mellan 55% och 145% bättre än placebo, så är det, ja. Att motbevisa det påståendet vore enkelt, nämligen om statistiken visade att effekten var noll. Så är det nu vare sig man vill det eller inte. Vad du och andra vill göra med den här informationen är en annan sak. I min blogg har jag endast sysslat med evidens-värdering, inte att ge rekommendationer.”

23 augusti, 2011 at 10:52
”Vilken fråga? Är det att du inte accepterar att homeopati visats fungera i många studier, utan du vill ha det i ett fåtal? Att det inte blir så när man bara plockar samman beror sannolikt på heterogenicitet, dvs. att homeopati fungerar på vissa tillstånd men inte på andra, och då styrs svaret i meta-analysen av vilka sjukdomstillstånd man råkar få samman i det fåtal studier man plockar ihop. För att överbrygga sådant måste man ha många studier, annars får man inte rätt svar på frågan. Och vilken var nu den? Jo, om homeopati alls är bättre än placebo, dvs. om det ligger något alls i sådan terapi. Om man ringade in vilka sjukdomstillstånd homeopati tycks fungera på så skulle det räcka med endast få studier, för då har man ”spetsat” sin fråga. Vilka de sjukdomstillstånden kan vara antyds förresten redan av Lindes studie från 1997, som jag tycker att du skall läsa. ”

Uttalanden som dessa i kombination med hans allmänna sätt att angripa studierna och att inte ens ta upp diskussionen kring problemen med meta-analyser på så disparant data tolkas av mig som att han själv anser att meta analyserna skulle stödja homeopatins effekt över placebo. Är din tolkning annorlunda?

Kommentarerna finner du här: http://roberthahn.nu/2011/08/04/meta-analyserna-av-homeopati-ii/#comment-675